Men den återbildade ettåriga isen är tunnare och smälter därmed lättare under sommaren, och nu går också avsmältningen fortare än samma tid förra året. Det ser ut att bli ett tufft lopp mellan 2007 och 2008 om minsta isutbredning. När kurvan för 2008 planar ut beror på en mängd faktorer som vindar och havsströmmar.

Som DN berättar öppnas nu också Nordvästpassagen, vilket inte skedde ens under fjoårets rekordsmältning.

Is och snö reflekterar det mesta av solstrålarna medan vatten absorberar dem. Nordpolsisen är det “tipping element” som anses ligga närmast den punkt där förändringen blir irreversibel. Mycket tyder på att den punkten redan passerat och att Arktis kommer att vara isfri sommartid år 2050 eller tidigare. Att detta skulle ske redan i år som vissa braskande rubriker gjort gällande är dock fortfarande väldigt osannolikt.

På andra sidan jorden ligger Antarktis ismassor till den allra största delen på land vilket gör dem betydligt mer stabila än havsisen. Östantarktis, som innehåller tillräckligt mycket is för att höja havsytan med minst 60 meter, väntas inte smälta på åtminstone 1000 år. I centrala Antarktis har dessutom faktiskt sjunkande temperaturer uppmätts.

Västantarktis och Västantarktiska halvön är dock inte på lång väg lika massiva, och mycket riktigt har delar av shelfisen på halvön brutits loss vid flera tillfällen sedan millenieskiftet.

Den här bilden från NASA, som visar temperaturutvecklingen mellan 1981 och 2007, visar också att temperaturen stiger på den allra största delen av kontinenten.

Vad betyder då allt detta? Tja … Kanske att uppgifter om global avkylning bör tas med en nypa salt. Om vi nu inte redan visste det.

Dagens Arena föreslår avgång som en passande reaktion från Jan Björklund. Och varför inte? Den som fuskar så systematiskt ska relegeras.

Uppdatering: Magnus Ljungkvist och Erik Svensson har mer att säga i ämnet.

Uppdatering 2: Jag missade att DN:s Johannes Åhman i någon mening försvarar Jan Björklund på ledarsidan. “Politik utan förenklingar och överdrifter går inte ens att föreställa sig”, lyder hans kålsuparresonemang.

Uppdatering 3: Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, skriver insiktsfullt om skolan ur ett lite annat perspektiv i LO-Tidningen.

]]> http://www.emretsson.net/2008/08/26/skolministern-avkladd/feed/ http://www.emretsson.net/2008/08/25/eh-okej/ http://www.emretsson.net/2008/08/25/eh-okej/#comments Mon, 25 Aug 2008 11:42:55 +0000 Anders Emretsson http://www.emretsson.net/?p=192 Är det här på allvar är det skrämmande. Är det ironi förstår jag det inte.

När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?

En sak är i alla fall säker: Jag kommer inte att se på Jessica Zandén på samma sätt hädanefter.

Ad hominem-attackerna på Al Gore är det inte mycket att säga om – en del av dem är irrelevanta, några sannolikt påhittade, samtliga helt enkelt löjliga. Det kan dock vara på sin plats att påpeka att det brittiska domstolsutslaget om En obekväm sanning tvärtemot vad Elisabet Höglund påstår inte beskriver några “direkta felaktigheter”.

Elisabet Höglund frågar varför ingen klimatforskare talar om att vulkanen Pinatubo 1991 spydde ut lika mycket koldioxid som människan gjort under 100 år? Tja …, kanske för att det är rent och skärt struntprat, och att människan släpper ut minst 100 gånger mer koldioxid än vulkaner varje år? Hon frågar varför klimatforskarna inte nämner att Saddam satte eld på Kuwaits oljekällor, men eftersom dessa sorterar in under kategorin antropogen CO2 talar väl klimatforskarna om dem mest varje dag? Hon frågar varför så få talar om alla skogsbränder, trots att skogsbränder är en av de återkopplingseffekter som oroar klimatforskarna mest.

Och avslutningsvis berättar hon - för dem som inte visste det - att koldioxid är nödvändig för växternas fotosyntes. På den nivån är det.

John Kennedy påpekar att La Niña har avtagit och att klimatet börjar bli varmare igen. Dessutom är solcykeln i sitt minimum. Det råder därmed knappast något tvivel om att 1998 och 2005 snart inte längre kommer att vara de varmaste åren i historien.

Det är tråkigt att DN:s rubriksättare väljer den motsatta vinkeln, och att många stärks i sin föreställning om att “än så går det upp, än så går det ner”. För det går betydligt mer upp än ner.

DN:s ledarskribent Henrik Berggren uttrycker sig mer diplomatiskt men har i grund och botten samma inställning. Han börjar med att betyga att han “valt att lita på den vetenskapliga enighet som upprättats i FN:s regi” och implicerar på så sätt att den vetenskapliga enigheten är en chimär, en politisk konstruktion. Det “har inget att göra med vetenskaplighet, snarare dess motsats”, skriver Henrik Berggren om sitt “ställningstagande”, och fortsätter med att han aldrig skulle “kunna argumentera för att det sker en av människan orsakad global uppvärmning på samma sätt som jag skulle kunna argumentera för att jorden är rund eller att Förintelsen har inträffat”. Vidare skriver han:

Att Holmgren utifrån sina kunskaper driver opinion är bara bra. Mer problematiskt är när han hävdar att hans ståndpunkt är mer vetenskaplig därför att han representerar konsensus bland meteorologer och klimatforskare.

Oftast kommer dock inte konsensusargumentet upp på initiativ av oss som accepterar antropogen global uppvärmning som ett vetenskapligt faktum, utan som ett motargument mot påståendet att “forskarna är oeniga”.

Parallellen med Förintelsen är riskabel, men ändå: Om Robert Faurisson eller David Irving i varje diskussion om nazism eller judeförföljelse åberopades som ett bevis på att frågan om Förintelsen är “öppen” skulle möjligen även Henrik Berggren frestas att påpeka att den helt dominerande delen av forskarvärlden accepterar Förintelsen som ett historiskt faktum.

Det bästa vore att kunna bemöta Förintelseförnekarna i sak, men liksom de så kallade “skeptikerna” i klimatfrågan är dessa ofta överraskande pålästa och kan inte sällan dribbla bort en normalinsatt lekman. Det är inte rimligt att begära ett ens historielärare ska ha full koll på detaljerna. Ändå betraktar vi frågan som avgjord.

Alla vetenskapliga discipliner är på akademisk nivå svåra att få grepp om för andra än yrkesmännen. När det gäller ämnen som partikelfysik eller mikrobiologi har de flesta av oss inga större problem med att tillerkänna forskareliten långt större kunskaper och förståelse än oss själva, men när det handlar om klimatologi är journalister, civilingenjörer, reklambyråanställda eller forskare inom helt andra discipliner inte främmande för att helt döma ut det arbete som görs av proffsen.

Det finns en närmast oändlig mängd variabler som kan matas in i klimatmodellerna, och det kommer att finnas kvar många osäkerheter under lång tid, precis som det finns osäkerhet i all vetenskap. Men de grundläggande sambanden är väl förstådda. Ändå blir de som accepterar fackmannakunskapen etiketterade som “troende”, som om klimatet vore omöjligt att förstå.

Anledningen till detta sakernas tillstånd är vad jag kan se att frågan om klimathotet har så långtgående ekonomiska och politiska konsekvenser för hela världssamfundet. Det gör det extra viktigt att frågan utreds ordentligt och förutsättningslöst ur alla aspekter. Men för att göra det måste vi kunna ta steget från vad som faktiskt är att betrakta som ett vetenskapligt faktum: Jorden blir varmare, människans utsläpp av växthusgaser orsakar uppvärmningen, konsekvenserna kan bli ödesdigra, utvecklingen kan bli omöjlig att hejda inom några årtionden.

Även när detta är fastslaget finns det mycket kvar att diskutera.

Uppdatering: Westerstrand och Nonicoclolasos har intressanta reflektioner.

Rapporten presenteras på Världsvattenveckan i Stockholm och det blir intressant att se om den får någon uppmärksamhet av klimattrötta svenskar. Jag räknar i alla fall med att Maggie försöker förlöjliga den så smått.

För övrigt har New Yorks borgmästare Michael Bloomberg presenterat en plan för ren energi åt staden. Vindsnurror på skyskaporna hör till de mer tveksamma idéerna (turbulens, någon?), men fram till den 19 september tar Bloomberg emot idéer på lösningar från företag. Det är glädjande att medvetenheten växer i USA, även om Bushadministrationen fortfarande är en stoppkloss för utvecklingen.

När man granskar så kallade “skeptiker” som Fred Singer, Richard Lindzen och Zbigniew Jaworowski, och finner kopplingar till exempelvis Philip Morris, Exxon Mobil eller Lyndon Larouche, brukar motargumentet vara att sådan information är irrelevant – det viktiga är de vetenskapliga resonemangen och bevisen. Och om det är en kritisk granskning av dessa Elisabet Höglund efterlyser kan jag meddela att en sådan sker, genom peer review före publicering och av otaliga andra forskare när artiklarna publicerats.

Nu misstänker jag att hon egentligen inte är särskilt intresserad av vetenskaplig granskning. De argument hon åberopar för att slå hål på teorin om antropogen global uppvärmning håller knappast för en sådan.

Jag är lite lite klimatforskare som Elisabet Höglund, men argumentationen är ganska lätt att genomskåda även för en lekman.

Hon börjar med att redogöra för det usla sommarvädret utanför fönstret. Visserligen påpekar hon sedan att hennes ironi bara är skenbar (hur det nu ska tolkas) och intygar att hon inte förnekar att jordens medeltemperatur ökat det senaste århundradet. Sedan fortsätter hon med att hävda att uppvärmningen startade redan i slutet av 1600-talet. Och, tja, visst kan man säga att hon har rätt.

En sammanställning av olika temperaturrekonstruktioner för de senaste 1000 åren (källa: Global Warming Art).

Som synes har temperaturen varierat under det här årtusendet. Lokalt har variationerna på sina håll varit större. Till exempel visar data från isborrkärnor från Grönland på flera grader högre temperatur där under medeltiden, sannolikt på grund av variationer i Golfströmmen. Globalt sett är dock det senaste århundradets uppvärmning exceptionell.

Elisabet Höglund hävdar att trenden sedan 1998 har vikt av nedåt. Det är en sanning med (stor) modifikation. Visst kan man få en negativ trend om man väljer data och utgångsår noga. Men en snabb titt på ett par grafer över temperaturutvecklingen på senare tid visar att det är lite förhastat att ropa faran över. Milt uttryckt.

De blå linjerna i grafen ovan (från Real Climate) är 8-åriga regressionslinjer. Under vissa perioder visar dessa linjer negativa trender, men det långsiktiga trenden är tydligt positiv.

En annan graf, som använder data från brittiska Hadley Centre, visar temperaturutvecklingen som ett glidande femårsmedelvärde (röd linje). Det är möjligt att trenden har vikt av nedåt, men är det troligt?

Källa: Global Warming Art.

Elisabet Höglund går sedan vidare med att hävda att mängden koldioxid i atmosfären, som alltså sedan industrialismens genombrott ökat med drygt 37 procent (från 280 till 385 miljondelar), “av vissa forskare” anses måttlig, sett ur ett tidsperspektiv på 500 miljoner år.

Forskarna är tämligen överens om att koldioxidhalten i atmosfären under den tid människan funnits på jorden varierat mellan cirka 180 och 300 miljondelar – med den lägre halten under istiderna och den högre under de kortare interglaciala perioderna.

När Elisabet Höglund sträcker ut tidsperspektivet till 500 miljoner år jämför hon alltså med tider då det till exempel inte fanns gräs, då det inte fanns däggdjur, och då det – sist men absolut inte minst – inträffade perioder när stora delar av livet på jorden dog ut.

Om vi accepterar evolutionsteorin (somliga forskare som är skeptiska till teorin om antropogen global uppvärmning gör det inte) verkar det mest troliga vara att de arter som uppkommit och ökat i utbredning under vissa givna förhållanden har gjort det, åtminstone delvis, för att dessa förhållanden varit gynnsamma för just dessa arter. Det är därmed inte särskilt troligt att de djur- och växtarter som befolkar jorden av idag, och som anpassat sig till den under de relativt stabila förhållanden som rått under de senaste 700 000 åren, kommer att hänga med i svängarna om vi på något århundrade får en atmosfär som mer påminner om dinosauriernas tidsålder. Om Elisabet Höglund verkligen tror det vore det spännande att få se de tankegångarna utvecklade.

Därpå skriver Elisabet Höglund:

Den senaste istiden upphörde för 11 500 år sen. Då kom värmen och smälte isen – trots att det då knappast kan ha funnits några människor, som eldade med fossila bränslen och släppte ut koldioxid i atmosfären. Varför talar då Al Gore och FNs klimatpanel bara om CO 2-utsläppen som orsak till uppvärmningen? Varför nämns aldrig utomjordiska faktorer som t ex solen och solens instrålning?
Varför förs aldrig solfläckarna fram som tänkbar orsak till uppvärmningen eller den kosmiska bakgrundstrålningen eller solens magnetfält eller variationer i jordens omloppsbana och jordens avstånd till solen eller jordaxelns lutning eller andra faktorer, som anses avgöra, om klimatet blir varmt eller kallt?

Det är svårt att tro att hon inte känner till att just variationerna i jordens omloppsbana och jordaxelns lutning är en viktig förklaring till istidscyklerna, eller att hypotesen om att solens magnetfält och den kosmiska strålningen styr klimatet har testats och inte hållit måttet. Betrakta nedanstående graf, och försök gärna finna någon korrelation med temperaturutvecklingen i graferna ovan:

Elisabet Höglund läxar sedan upp de klimatforskare som vågar hävda att avsmältningen i Arktis accelererar med följande djupsinnighet:

Jovisst, men vet ni inte, att när en stor isklump börjar smälta, så märks det nästan inte alls i början. Men ju mer issmältningen fortskrider och vattnet börjar rinna, desto fortare smälter isen på slutet. Det är precis det vi ser, en fysikalisk självklarhet alltså.

Om Elisabet Höglund med detta vill säga att det inte är någon fara för havsisen eller de smältande glaciärerna världen över tycker jag att hon lyckas lite halvdant …

“Jag påstår inte, att allt som sagts om klimatförändringarna har varit lögn men allt behöver heller inte vara sant”, avslutar hon sin krönika. Det är en truism. Allt är inte “sant”. Bättre kunskap kommer hela tiden. Dock inte från Elisabet Höglund eller hennes gelikar.

Uppdatering 1: IPCC fortsätter provocera “skeptikerna”.

Uppdatering 2: Biology & Politics skriver också om Elisabet Höglunds krönika.