emretsson.net

Skiljer sig klimatologi från andra vetenskaper? Många tycks anse eller tro det – i motsats till rön inom fysik, astronomi, biologi eller historia betraktas klimatforskarnas slutsatser som åsikter. Det är inte otroligt att Elisabet Höglund representerar en majoritet när hon protesterar mot att SVT:s meteorologer talar om den globala uppvärmningen som “ett vetenskapligt faktum” – som om den inte vore just det.

DN:s ledarskribent Henrik Berggren uttrycker sig mer diplomatiskt men har i grund och botten samma inställning. Han börjar med att betyga att han “valt att lita på den vetenskapliga enighet som upprättats i FN:s regi” och implicerar på så sätt att den vetenskapliga enigheten är en chimär, en politisk konstruktion. Det “har inget att göra med vetenskaplighet, snarare dess motsats”, skriver Henrik Berggren om sitt “ställningstagande”, och fortsätter med att han aldrig skulle “kunna argumentera för att det sker en av människan orsakad global uppvärmning på samma sätt som jag skulle kunna argumentera för att jorden är rund eller att Förintelsen har inträffat”. Vidare skriver han:

Att Holmgren utifrån sina kunskaper driver opinion är bara bra. Mer problematiskt är när han hävdar att hans ståndpunkt är mer vetenskaplig därför att han representerar konsensus bland meteorologer och klimatforskare.

Oftast kommer dock inte konsensusargumentet upp på initiativ av oss som accepterar antropogen global uppvärmning som ett vetenskapligt faktum, utan som ett motargument mot påståendet att “forskarna är oeniga”.

Parallellen med Förintelsen är riskabel, men ändå: Om Robert Faurisson eller David Irving i varje diskussion om nazism eller judeförföljelse åberopades som ett bevis på att frågan om Förintelsen är “öppen” skulle möjligen även Henrik Berggren frestas att påpeka att den helt dominerande delen av forskarvärlden accepterar Förintelsen som ett historiskt faktum.

Det bästa vore att kunna bemöta Förintelseförnekarna i sak, men liksom de så kallade “skeptikerna” i klimatfrågan är dessa ofta överraskande pålästa och kan inte sällan dribbla bort en normalinsatt lekman. Det är inte rimligt att begära ett ens historielärare ska ha full koll på detaljerna. Ändå betraktar vi frågan som avgjord.

Alla vetenskapliga discipliner är på akademisk nivå svåra att få grepp om för andra än yrkesmännen. När det gäller ämnen som partikelfysik eller mikrobiologi har de flesta av oss inga större problem med att tillerkänna forskareliten långt större kunskaper och förståelse än oss själva, men när det handlar om klimatologi är journalister, civilingenjörer, reklambyråanställda eller forskare inom helt andra discipliner inte främmande för att helt döma ut det arbete som görs av proffsen.

Det finns en närmast oändlig mängd variabler som kan matas in i klimatmodellerna, och det kommer att finnas kvar många osäkerheter under lång tid, precis som det finns osäkerhet i all vetenskap. Men de grundläggande sambanden är väl förstådda. Ändå blir de som accepterar fackmannakunskapen etiketterade som “troende”, som om klimatet vore omöjligt att förstå.

Anledningen till detta sakernas tillstånd är vad jag kan se att frågan om klimathotet har så långtgående ekonomiska och politiska konsekvenser för hela världssamfundet. Det gör det extra viktigt att frågan utreds ordentligt och förutsättningslöst ur alla aspekter. Men för att göra det måste vi kunna ta steget från vad som faktiskt är att betrakta som ett vetenskapligt faktum: Jorden blir varmare, människans utsläpp av växthusgaser orsakar uppvärmningen, konsekvenserna kan bli ödesdigra, utvecklingen kan bli omöjlig att hejda inom några årtionden.

Även när detta är fastslaget finns det mycket kvar att diskutera.

Uppdatering: Westerstrand och Nonicoclolasos har intressanta reflektioner.