Journalisten Elisabet Höglund (tidigare i SVT-rutan, numera bland annat krönikör i Expressen), tycker att det är dags att kritiskt granska även före detta vicepresidenter och klimatforskare. Hon tycks mena att Al Gore och IPCC har kommit undan utan granskning, vilket i alla fall känns lite märkligt när det till och med rapporteras på webben om att Al Gores chaufför har stått med motorn på tomgång.
När man granskar så kallade “skeptiker” som Fred Singer, Richard Lindzen och Zbigniew Jaworowski, och finner kopplingar till exempelvis Philip Morris, Exxon Mobil eller Lyndon Larouche, brukar motargumentet vara att sådan information är irrelevant – det viktiga är de vetenskapliga resonemangen och bevisen. Och om det är en kritisk granskning av dessa Elisabet Höglund efterlyser kan jag meddela att en sådan sker, genom peer review före publicering och av otaliga andra forskare när artiklarna publicerats.
Nu misstänker jag att hon egentligen inte är särskilt intresserad av vetenskaplig granskning. De argument hon åberopar för att slå hål på teorin om antropogen global uppvärmning håller knappast för en sådan.
Jag är lite lite klimatforskare som Elisabet Höglund, men argumentationen är ganska lätt att genomskåda även för en lekman.
Hon börjar med att redogöra för det usla sommarvädret utanför fönstret. Visserligen påpekar hon sedan att hennes ironi bara är skenbar (hur det nu ska tolkas) och intygar att hon inte förnekar att jordens medeltemperatur ökat det senaste århundradet. Sedan fortsätter hon med att hävda att uppvärmningen startade redan i slutet av 1600-talet. Och, tja, visst kan man säga att hon har rätt.
En sammanställning av olika temperaturrekonstruktioner för de senaste 1000 åren (källa: Global Warming Art).
Som synes har temperaturen varierat under det här årtusendet. Lokalt har variationerna på sina håll varit större. Till exempel visar data från isborrkärnor från Grönland på flera grader högre temperatur där under medeltiden, sannolikt på grund av variationer i Golfströmmen. Globalt sett är dock det senaste århundradets uppvärmning exceptionell.
Elisabet Höglund hävdar att trenden sedan 1998 har vikt av nedåt. Det är en sanning med (stor) modifikation. Visst kan man få en negativ trend om man väljer data och utgångsår noga. Men en snabb titt på ett par grafer över temperaturutvecklingen på senare tid visar att det är lite förhastat att ropa faran över. Milt uttryckt.
De blå linjerna i grafen ovan (från Real Climate) är 8-åriga regressionslinjer. Under vissa perioder visar dessa linjer negativa trender, men det långsiktiga trenden är tydligt positiv.
En annan graf, som använder data från brittiska Hadley Centre, visar temperaturutvecklingen som ett glidande femårsmedelvärde (röd linje). Det är möjligt att trenden har vikt av nedåt, men är det troligt?
Källa: Global Warming Art.
Elisabet Höglund går sedan vidare med att hävda att mängden koldioxid i atmosfären, som alltså sedan industrialismens genombrott ökat med drygt 37 procent (från 280 till 385 miljondelar), “av vissa forskare” anses måttlig, sett ur ett tidsperspektiv på 500 miljoner år.
Forskarna är tämligen överens om att koldioxidhalten i atmosfären under den tid människan funnits på jorden varierat mellan cirka 180 och 300 miljondelar – med den lägre halten under istiderna och den högre under de kortare interglaciala perioderna.
När Elisabet Höglund sträcker ut tidsperspektivet till 500 miljoner år jämför hon alltså med tider då det till exempel inte fanns gräs, då det inte fanns däggdjur, och då det – sist men absolut inte minst – inträffade perioder när stora delar av livet på jorden dog ut.
Om vi accepterar evolutionsteorin (somliga forskare som är skeptiska till teorin om antropogen global uppvärmning gör det inte) verkar det mest troliga vara att de arter som uppkommit och ökat i utbredning under vissa givna förhållanden har gjort det, åtminstone delvis, för att dessa förhållanden varit gynnsamma för just dessa arter. Det är därmed inte särskilt troligt att de djur- och växtarter som befolkar jorden av idag, och som anpassat sig till den under de relativt stabila förhållanden som rått under de senaste 700 000 åren, kommer att hänga med i svängarna om vi på något århundrade får en atmosfär som mer påminner om dinosauriernas tidsålder. Om Elisabet Höglund verkligen tror det vore det spännande att få se de tankegångarna utvecklade.
Därpå skriver Elisabet Höglund:
Den senaste istiden upphörde för 11 500 år sen. Då kom värmen och smälte isen – trots att det då knappast kan ha funnits några människor, som eldade med fossila bränslen och släppte ut koldioxid i atmosfären. Varför talar då Al Gore och FNs klimatpanel bara om CO 2-utsläppen som orsak till uppvärmningen? Varför nämns aldrig utomjordiska faktorer som t ex solen och solens instrålning?
Varför förs aldrig solfläckarna fram som tänkbar orsak till uppvärmningen eller den kosmiska bakgrundstrålningen eller solens magnetfält eller variationer i jordens omloppsbana och jordens avstånd till solen eller jordaxelns lutning eller andra faktorer, som anses avgöra, om klimatet blir varmt eller kallt?
Det är svårt att tro att hon inte känner till att just variationerna i jordens omloppsbana och jordaxelns lutning är en viktig förklaring till istidscyklerna, eller att hypotesen om att solens magnetfält och den kosmiska strålningen styr klimatet har testats och inte hållit måttet. Betrakta nedanstående graf, och försök gärna finna någon korrelation med temperaturutvecklingen i graferna ovan:
Elisabet Höglund läxar sedan upp de klimatforskare som vågar hävda att avsmältningen i Arktis accelererar med följande djupsinnighet:
Jovisst, men vet ni inte, att när en stor isklump börjar smälta, så märks det nästan inte alls i början. Men ju mer issmältningen fortskrider och vattnet börjar rinna, desto fortare smälter isen på slutet. Det är precis det vi ser, en fysikalisk självklarhet alltså.
Om Elisabet Höglund med detta vill säga att det inte är någon fara för havsisen eller de smältande glaciärerna världen över tycker jag att hon lyckas lite halvdant …
“Jag påstår inte, att allt som sagts om klimatförändringarna har varit lögn men allt behöver heller inte vara sant”, avslutar hon sin krönika. Det är en truism. Allt är inte “sant”. Bättre kunskap kommer hela tiden. Dock inte från Elisabet Höglund eller hennes gelikar.
Uppdatering 1: IPCC fortsätter provocera “skeptikerna”.
Uppdatering 2: Biology & Politics skriver också om Elisabet Höglunds krönika.
Andra bloggar om: global uppvärmning, klimathotet, klimat, klimatskeptiker, klimatförnekare, miljö, elisabet höglund
Senaste kommentarerna