Nu visar det sig att Zandén och Gyllenhammar inte alls menade att männen skulle slå sina kvinnor, utan att käften som skulle få uppleva ömheten i ett slag lika gärna kan tillhöra en man. Skönt. Nu känns det bättre. Eller, vänta …
Andra bloggar om: jämställdhet, jessica zandén, cecilia gyllenhammar, sex, våldArchive for the 'jämställdhet' Category
Är det här på allvar är det skrämmande. Är det ironi förstår jag det inte.
När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?
En sak är i alla fall säker: Jag kommer inte att se på Jessica Zandén på samma sätt hädanefter.
DN och SvD skriver om en saudiarabisk våldtäktsdom där offret, en 19-årig kvinna, dömts till 200 piskrapp och sex månaders fängelse för att hon brutit mot de lagar som förbjuder kvinnor att umgås med män de inte är släkt med.
Det som gör detta till en nyhet i svenska medier är dock inte domen i sig utan det faktum att den blivit en fråga för kandidaterna i den amerikanska presidentvalskampanjen.
Gåtfullt.
Det är svårt att föreställa sig ett statsskick mer motbjudande än Saudiarabiens wahhabism. Det borde uppmärksammas både i medierna och i riksdagen. Det är dags att göra behandlingen av kvinnor i Saudiarabien till en politisk fråga även i Sverige.
Inlägget pingat till Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om saudiarabien, jämställdhet, usa, tortyr, mänskliga rättigheter, våldtäktFolk försöker rekrytera mig till en Facebook-kampanj mot några affischer som diverse religiös-konservativa samfund köpt plats för hos SL. Aftonbladet skriver om reklamkampanjen och reaktionerna. Jag tänker inte gå med, och det beror inte på att jag tycker att äktenskapet är något som är förbehållet en kvinna och en man som har avsikt och förmåga att avla barn, för det tycker jag inte. Men jag tycker inte att den affisch som hänger på t-banan är hotfull. Det går förvisso att tolka in ett icke-inkluderande budskap i den, men säg den reklam som är befriad från sådant.
Så tyvärr – jag är helt enkelt inte tillräckligt upprörd. Men lycka till i kampen!
Tyckte du att det här inlägget var Intressant?Andra bloggar om: reklam, homoäktenskap
Det är svårt att som man sätta sig in de känslor som Stureplansrättegången rör upp för många kvinnor. Jag hade nog inte riktigt greppat hur viktig domen var. K utbrast i ett spontant “Jaa!” när jag berättade om utfallet.
Männen (vissa män) döljer sina känslostormar under förment nyktra resonemang, där bara de logiska kullerbyttorna avslöjar att det inte bara är intellektet som talar. Advokat Per E Samuelsson varnar för att lägre beviskrav kan göra att oskyldiga buras in. I och för sig, skriver han, är “just detta fall /…/ egentligen inte det bästa exemplet på feldömda mål – här finns stödbevisning som stärker kvinnans version”. Men enligt Samuelsson väljer domaren nästan alltid att tro på kvinnan.
Det är en märklig uppgift. Enligt en kartläggning som åklagarmyndigheten gjort resulterar ungefär var tredje åtal i friande dom. Och enligt en undersökning Aftonbladet gjorde 2005 går ungefär var tionde anmäld våldtäkt till åtal. (Edit: På DN debatt den 19 oktober skriver riksåklagare Fredrik Wersäll och överåklagare Lisbeth Johansson att en femtedel av anmälningarna leder till åtal.)
Många kvinnor verkar också uppleva verkligheten på ett sätt som mer stämmer överens med de siffrorna än med Per E Samuelssons resonemang. Psykoterapeuten Monica Mardell vid Stockholms stads kriscentrum för kvinnor berättar i SvD att de flesta kvinnor som kommer till henne säger att det inte är någon idé att anmäla. Hon hoppas att domen ska innebära att fler vågar anmäla. En förhoppning hon delar med den våldtagna kvinnan.
Madeleine Leijonhufvhud ser domen som ett framsteg. Katarina Wennstam skriver att “hovrättsdomen visar att det går att kombinera högt ställda beviskrav med ett mer öppet förhållningssätt till kvinnan, helt utan fördomar och utan orimliga krav på hur hon ska bete sig före, under och efter övergreppet.”
Andra bloggar om: våldtäkt, stureplansprofilerna, jämställdhet, sexualbrott
De båda unga män som våldtog och förnedrade en 19-årig flicka tidigare i år fälls i hovrätten. Det känns som en lättnad. Själva grunden för den friande tingsrättsdomen – att de på grund av dumhet, förvriden människosyn eller vad det nu är inte förstod att de våldtog flickan – är motbjudande nog om den skulle vara sann. Men det är svårt att tro något annat än att de ljuger. Enligt Hovrätten är det uteslutet att de åtalade inte insett att samlagen inte varit frivilliga från kvinnans sida. Därmed har de haft uppsåt.
Hovrättslagmannen Göran Ewerlöf sade att den stora skillnaden mellan domarna i tingsrätten och hovrätten är att man i hovrätten valt att helt och hållet tro på flickan.
Frågan kvarstår i alla fall: Ska man kunna frias från ansvar för våldtäkt för att man inte inser att man våldtar? Den principen gäller inte vid till exempel trafikförseelser, och det är svårt att tro att någon skulle åberopa den för misshandel. Men våldtäkt är uppenbarligen speciellt.
Hanne Kjöller i DN, som jag är kluven inför, skriver intelligent om problematiken med sexualbrottsmål.
Edit: I Arbetaren föreslår Lina Hjort att lagstiftningen vidgas till att innefatta oaktsam våldtäkt, ett begrepp som funnits i Norge sedan 2000. Hon understryker att “sänkt (borde nog stå ‘höjt’, min anm.) krav på personlig insikt och avsikt inte är detsamma som sänkta beviskrav. Detta ska inte heller sammanblandas med omvänd bevisbörda”.
Andra bloggar om: våldtäkt, stureplansprofilerna, sexualbrottKristdemokraterna skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag och det är förstås precis som det ska vara. Partiet gick till val på populistiska profilfrågor som kraschlandat totalt när verkligheten hunnit ifatt. Den avskaffade fastighetsskatten blev en “kommunal avgift” som för dem med normala fastigheter inte blev särskilt mycket billigare. Den sänkta bensinskatten … ja, låt oss bara säga att utvecklingen verkar gå åt ett annat håll.
När nu Alliansen har enats om att förbjuda religiösa inslag i skolundervisningen är det också ett nederlag för Kristdemokraterna. Även om Göran Hägglund inte direkt är någon fundamentalist heller i religiösa frågor – den enda fundamentalism han bekänner sig till verkar vara röstfiskandet – har partiet en ungdomsförbundsordförande som är kreationist och tycker att skolan inte ska ta ställning mellan Darwin och Bibelns skapelseberättelse. Jag gissar att liknande irrläror är väl spridda i rörelsen.
Förbudet är i alla fall helt rätt. Enligt mina enkla principer bör vuxna människor få använda sin frihet till (i stort sett) vilka tosserier de vill så länge de inte skadar andra, men barnen måste ha rätt till en undervisning präglad av upplysningsidéerna.
Enligt DN har Göran Hägglund “närapå antytt” (det gäller att trippa försiktigt) att han kan hoppa av regeringen på frågan om homoäktenskap. Jag tror nog att han inser att Kristdemokraterna utan Alliansen kan säga ajöss till riksdagen, och därför rättar in sig i ledet.
Andra bloggar om: kristdemokraterna, alliansen, politik, religion, jämställdhet, göran hägglund, ella bohlin, kreationism, friskolorForskarvärlden må vara splittrad om de biologiska skillnaderna mellan mäns och kvinnors hjärnor, men om Annica Dahlströms hjärna råder inga tvivel: Skvatt galen.
I en intervju som DN publicerade i februari 2005 säger hon bland annat:
“Jag tror absolut att det är nödvändigt att pojkar och flickor redan i skolan får klart för sig att de är olika. Om killarna tror att flickorna är likadana som killarna då blir det ju så att tjejerna är dåliga kopior, för de är inte lika starka, de är inte lika snabba, de tycker inte att det är lika roligt att slåss som killarna. Tvärtom så måste man, tror jag, lära den manliga delen av populationen att flickor/kvinnor är någonting speciellt.”
Annica Dahlström tror alltså att det stora problemet för pojkar och flickor, som från spädbarnsåldern kläs i olika kläder i olika färger, som får olika leksaker både hemma och på McDonald’s, som klär om i olika rum, som konsekvent behandlas olika av personalen på dagis, som matas med bilder på avklädda kvinnor och påklädda män och så vidare, är att de inte är tilläckligt medvetna om skillnaderna mellan könen.
Annica Dahlströms konkreta förslag på jämställdhetsarbete i förskolan är att pojkarna en timme om dagen ska få boxas och brottas i en liten fyrkant “och få utlopp för sin aggression och för sina slagsmålsbenägenheter”. Enligt förslaget ska de flickor som vill delta “naturligtvis få lov att göra det men inte tvingas.” Oklart om detta innebär att pojkarna ska tvingas även om de inte vill, eller om de kanske ska få veta att det är okej att inte vara med men att det förstås betyder att de inte är lika manliga som sina mer boxningsbenägna kamrater. Dahlström understryker i alla fall: “Det är betydelsefullt för jämställdheten att det påpekas att vi är olika samtidigt som vi skall ha respekt för olikheter.”
På DN Debatt i dag får neurologen Annica Dahlström utrymme för ett genmäle mot de läkare och studenter som tidigare anklagade henne för desinformation.
Tyvärr blir det bara mer tydligt att hon inte har något mycket att komma med – artikeln är ett sammelsurium av just luddiga resonemang och trubbiga angrepp på belackarna. I korthet går hennes argumentation ut på att “Det har jag inte sagt och har jag sagt det har jag rätt”.
Något som är intressant att reflektera över är varför frågan om genomsnittliga skillnader mellan män och kvinnor är så oerhört intressant att studera, när även de flesta bioligister erkänner att de individuella variationerna inom könen är så mycket större.
I en artikel på DN Debatt blir hjärnforskaren Annica Dahlström ordentligt avklädd. Några läkare och läkarstudenter har granskat hennes “forskning” och funnits att hennes biologistiska teser inte har någon grund i forskningen utan i hennes egen reaktionära ideologi.
Annica Dahlström har länge framstått som tossig. Stort tack till artikelförfattarna Cecilia Chrapkowska, Johan Lundin Kleberg, Lydia Melchior och Agnes Wold för att tossigheten blir avslöjad.
Senaste kommentarerna