Nästa veckas riksdagsomröstning om avlyssningslagen har utvecklats till något av ett eldprov för bloggosfären. Aldrig tidigare har detta polariserade forum varit så enigt, över hela det politiska spektrat, som i motståndet mot lagen. Det är näsan så att man frestas att anmäla en avvikande åsikt liksom bara för att, men det går inte – FRA-lagen är en genuint dum idé som aldrig ens borde ha gått till omröstning.
Förutom att den hotar den personliga integriteten hos de allra flesta av Sveriges medborgare, är ett argument mot generell avlyssning att den riskerar att göra oss mer sårbara för terrorattacker. Om mer resurser används till att analysera alla mail och samtal som passerar rikets gränser kommer naturligtvis mindre resurser att kunna användas till vanligt, och sannolikt betydligt mer effektivt, polisarbete. Jag drar mig till minne en passage ur ett tal förre vicepresidenten Al Gore höll angående de – ännu mer – drakoniska övervakningslagar som infördes i USA efter 11 september med dåvarande justitieministern John Ashcroft som pådrivare:
Simply piling up more raw data that is almost entirely irrelevant is not only not going to help. It may actually hurt the cause. As one FBI agent said privately of Ashcroft: “We’re looking for a needle in a haystack here and he (Ashcroft) is just piling on more hay.”
Den tidigare Säpo-chefen Anders Eriksson säger i DN att terrorhotet mot Sverige är lågt och att landet inte har några större problem med att hantera det. Med andra ord väger den delen av vågskålen ganska lätt i jämförelse med integritetsaspekten.
Lagens enda förtjänst är att den avslöjar hur skakiga de klassiska liberala principerna om individens rätt till integritet är hos modern svensk borgerlighet, och hur partipiskan viner över de stackars ledamöter som av personlig övertygelse skulle vilja rösta nej. Det är också dessa ledamöter som har det mest intima förhållandet med den av vrede bubblande bloggosfären, där deras anseende skulle solkas svårt av en ja-röst.
Kanske allra mest våndas gamle salladskrögaren Fredrick Federley. Jag röstade naturligtvis inte på honom, men som Jinge påpekar valdes Federley in i riksdagen på en personvalskampanj och då borde han ha ett ansvar inför sina väljare att följa sitt samvete. Vad är vitsen med personval om ledamöterna ändå bara agerar schackpjäser åt partiledningen?
Kommer bloggupproret att kunna uppamma de fyra nej-röster som krävs för riksdagen ska avslå propositionen? Jag tvivlar, men blir gärna överraskad.
Andra bloggar om: fra, övervakning, avlyssning, fredrick federley, al gore, john aschcroft, patriot act
Senaste kommentarerna