Rubriken är lite tillspetsad och faktum är att jag verkligen tycker att det är bra att regeringen nu röjer upp bland påföljdsreglerna för de som begår brott under psykisk störning: Är förövaren “icke tillräknelig” – det vill säga; visste inte vad han eller hon gjorde – ska personen helt slippa straff. För övriga ska “brottet, inte den psykiska hälsan, avgöra straffvärdet”.
Det verkar vara precis vad jag efterlyst alltsedan jag läst och upprörts av Maciej Zarembas artikelserie Rättvisan och dårarna. Hade lagen sett ut så här hade möjligen Rödebydomen varit mer lättbegriplig.
Andra bloggar om: brott, straff, psykisk störning, rödeby, maciej zaremba
Det här är en svår fråga men visst finns det något humant med att den som inte kan anses vara medveten om konsekvenserna av sina handlingar inte heller kan straffas. Problemet blir som alltid gränsdragningen men detta problem finns även med dagens lagstiftning.
För övrigt undrar jag om Illwill är tillräknelig ?
Illwill följde inte kommentarsreglerna, så hans kommentar är (tills vidare) borttagen.
Kriminalvård eller psykvård - visst. Men när ska ni börja bry er om dem som drabbas? När era egna barn blir knivhuggna kanske?
@Aron: På vilket sätt står omtanke om offer och anhörga i motsättning till meningsfulla påföljder för förövarna?
“Är förövaren “icke tillräknelig” – det vill säga; visste inte vad han eller hon gjorde – ska personen helt slippa straff.” Det måste innebära att om man är tillräckligt packad slipper man straff eftersom man inte förstod konsekvenserna av vad man gjorde när man satte sig i bilen och senare körde ihjäl någon.
Micke
@Micke: Fylla är knappast nog för att kallas “icke tillräknelig”. Det handlar om psykoser eller psykosliknande tillstånd där verklighetsuppfattningen är störd.