Hur motbjudande såväl kommunistiska som nazistiska brott mot mänskligheten än är bör man fråga sig om det är staten – och därmed den för tillfället sittande regeringen – som ska bestämma vilka folkmord som just nu förtjänar extra uppmärksamhet. Att Forum för levande historia inte bör vara ett redskap för regeringen har jag åtminstone antytt tidigare, och nu luftar 253 historieforskare samma åsikt lite mer utförligt formulerat på DN Debatt. De vänder sig emot kampanjen Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer som nu dras igång på regeringens uppdrag.
“I en diktatur står alltid historieskrivningen i statens tjänst”, sammanfattar lärarhandledningen i kampanjen om kommunistiska regimer. Vilken slutsats riskerar gymnasieelever att dra av det när det gäller den nu påbörjade kampanjen?
Detta är kärnan i problematiken. Vissa borgerliga debattörer missar poängen, det handlar inte om att kommunismen “mördat mångdubbelt fler än nazismen” eller om att “Vänsterpartiet /…/ i modern tid [har] umgåtts med och stötts av diktaturer i Östeuropa”, utan om att historieforskning – liksom all vetenskap – bäst bedrivs så fritt från statlig inblandning som möjligt.
Som Niclas Berggren (”Nonicoclolasos”) påpekar är dock konsekvensen av detta inte bara att den pågående kampanjen bör överges utan att hela Forum för levande historia bör läggas ner. I den form institutionen har i dag, kan tilläggas.
Samtidigt är det naturligtvis omöjligt – och knappast önskvärt – att helt frigöra forskning och undervisning från statens inflytande i form av allt från budgetramar och ledningstillsättningar till läroplaner. Eftersom offentligt finansierad utbildning och forskning har ett omistligt värde för demokratin blir statens inflytande paradoxalt nog också i någon mening grundpelare för denna vår demokrati. Men statlig detaljstyrning av forskning och upplysning är något helt annat.
Uppdatering: Historikern Håkan Blomqvist har läst kampanjmaterialet och visar på Aftonbladet Kultur upp den statliga propagandan i all dess prakt.
Uppdatering 2: Som Henrik Berggren skriver i DN bör “politiker inte kunna gripa in i själva verksamheten. Forum för levande historia borde ha utformats som en självständig stiftelse med en tydlig urkund, en rimlig pengapåse och ett antal kunniga och engagerade styrelseledamöter med friheten att tolka sitt uppdrag i enlighet med sitt samvete.” Nu blev det inte så och går det inte att ombilda myndigheten efter dessa linjer borde nedläggning vara det naturliga alternativet.
Uppdatering 3: “Varför protesterade inte dessa historiker när Forumet informerade om nazismen?” lyder en (i borgerliga kretsar) vanlig invändning mot uppropet. Svensson visar att det argumentet är ihåligt, då Åsa Linderborg och Daniel Brandell redan 2003 framförde samma invändningar som nu.
Inlägget pingat till Intressant. Andra bloggar om: forum för levande historia, historieuppropet, historia
Hej,
men tycker du inte det är lite märkligt att denna kritik kommer fram först nu, när man ska granska en ideologi, som åtmisntone ett par av dessa akademiska kritiker verkar beundra? Varför la man inte fram denna kritik när man skrev om nazismen?
Det är svårt att tolka detta som att dessa kritiker vänder sig mot “statlig propaganda” i sig.
Visst är det så, och bland undertecknarna finns det säkert flera som jag inte skulle vilja associeras till ideologiskt. Håkan Blomqvists förklaring till detta i gårdagens Studio Ett var också rätt bräcklig. Men det förtar inte kritiken.
Tack för länken! Intressant.