emretsson.net

Det blev enighet till slut på Bali. Avslutningen var dramatisk, och enligt TT var Sveriges miljöminister Andreas Carlgren “näst intill euforisk”. Det ska bli intressant att se varthän utvecklingen går de närmaste åren. Många av de inblandade spelar ner betydelsen av att USA vägrat gå med på att binda sig vid utsläppsminskningar fram till 2020 – jag tycker det bådar illa, framför allt med tanke på Bushregeringens förmåga att lämpa över problem på kommande administrationer och generationer. Svenska bedömare säger att avtalet är svagare än vad man hoppats på men ett steg i rätt riktning.

Så vad innebär det egentligen för framtiden? Baliöverenskommelsen är ju i första hand en färdplan med slutmål i ett nytt avtal i Köpenhamn 2009. Det gäller alltså att behålla trycket fram till dess. Då finns det också en ny amerikansk president som förhoppningsvis är demokratisk och accepterar konsensusuppfattningen att den globala uppvärningen är verklig och farlig.

Men fortfarande vågar bara ett fåtal i beslutande ställning ta ett samlat grepp på problemet. Det är inte realistiskt att ersätta bensinen i tankarna med förnybara energislag. Allt fler beskriver etanolbilskonceptet som ett fiasko. Själva kör vi med biogas och forskare ser positivt på den energikällan, men inte heller den kommer att kunna fylla behovet.

Så vad är lösningen? Jo: cykel, distansarbete, videokonferenser, utbyggd kollektivtrafik och en hel massa andra byggstenar. I korthet en annan livsstil. Vad vi behöver är en politik som bekymrar sig mindre om vad vi ska ersätta oljan och kolet med och i stället koncentrerar sig mer på vad vi ska ersätta vårt ständiga resande och shoppande med. Och det är det som måste bli nästa steg i debatten. Tyvärr, Svenskt Näringsliv.

Den riktigt goda nyheten är att det kommer att gå bra att begränsa utsläppen. Jag klarar en hållbar livsstil enligt DN:s klimatkalkylator och då gör förstås andra det också. Det enda som behövs är att de inte har något val.

Och det har de inte.