Jajaja jag vet. Det är himla tjusigt med fyrverkerier och även jag skulle väl sakna dem på tolvslaget. Men om vi använder hjärnan en stund: Hundratals människor skadas varje år. Någon dör förmodligen. Hundar – bland annat min – blir vettskrämda. Tonvis med gifter vräks ut över naturen. Unga idioter skjuter med berått mod på folk. Byggnader blir satta i brand.
Slutsatsen är enkel: Förbjud skiten, om inte annat så alla tider på året utom mellan 23:30 och 01:00 natten mellan den 31 december och den 1 januari.
Men jag vet förstås att det inte kommer att ske. Ingen politiker i beslutande ställning vågar ta ifrån folket ett sådant heligt nöje. Dumheten fortsätter att regera.
Vad skönt! Niklas Ekdal i DN bevisar så här i juletid att klimatforskarna har fel. Allt kommer att ordna sig – “fakta talar för att läget inte alls är så dystert”.
Vilka fakta, undrar någon? Det kommer ju hela tiden nya uppgifter om att haven börjar bli mättade på koldioxid, att permafrosten tinar i allt snabbare takt, att nordpolen blir isfri sommartid inom bara något årtionde, och så vidare, och så vidare. Jo: Ekdal har tittat på närhistorien, ungefär sedan han slutade tro på tomten, och funnit att de hotbilder som målades upp på 70-talet var överdrivna. Vi riskerade aldrig att dö i någon atomkrigsapokalyps. Skogsdöd, säldöd, ozonhål, alla larm har visat sig gälla faror som är hanterbara
Som alla förstår betyder det att inte heller den globala uppvärmningen är något att oroa sig för. Det behövdes bara någon med Niklas Ekdals moraliska och intellektuella resning för att få oss att inse det.
“För bra för att vara sant”, är den tanke som infinner sig när man läser om den nya “gröna” kärnkraften i form av Thoriumreaktorer. Vi får se – för en lekman som mig verkar tekniken erbjuda säker, ren och pålitlig kraft, och den är inte långt ifrån kommersiell introduktion. Kanske är det faktiskt något så sällsynt som ett riktigt tekniskt genombrott på gång? Tills detta är motbevisat väljer jag att tro, och benämner mig alltså för tillfället som kärnkraftsvän.
Carin Jämtin är däremot ingen vän av kärnkraft, och det kan man ju begripa. Dock visar hon en osannolik lättsinnighet när hon talar om hur den ska ersättas:
– Handlar det bara om en eller två reaktorer, då räcker det med att bygga ut vindkraften. Där kan vi göra jättemycket. Sedan finns det säkert andra sätt, som vi inte ens kommit att tänka på än, att ta fram både el och värme.
Det verkar faktiskt som om hon inte har den blekaste aning om vad hon pratar om. Och att tala för stängning av en reaktor på basis av magkänsla och fromma förhopppningar låter illa.
Här har vi en jätteintressant räkneövning. Miljöpartisten Thomas Svensson har kollat upp slentrianargumentet att byta bil av miljöskäl och funnit att det inte riktigt håller. Det tar 4–7 år innan miljön, genom lägre bensinförbrukning, tjänar in den olja som tagits i anspråk för att bygga den nya bilen, och då är inte alla andra råvaror medräknade. Dessutom fortsätter ju den gamla bilen (med ny ägare) att dra bensin och producera koldioxid.
Slutsatsen är: Byt inte bil av klimatskäl. Behåll den gamla bilen, sänk hastigheten, pumpa däcken och minska användandet av den så kan bensinförbrukningen minska lika mycket som vid bytet utan att någon ny bil behöver bli producerad.
Den saudiarabiska kvinna som utsattes för gruppvåldtäkt och sedemera dömdes till 200 piskrapp, för att ha befunnit sig i en bil tillsammans med en man som hon inte var släkt med, benådadesav kung Abdullah. En stor lättnad för kvinnan, utgår jag ifrån, men jag antar att lagen står oförändrad och då kvarstår förstås också alla krav på bojkott av Saudiarabien och dess monumentala förtryck av halva sin befolkning.
Det blev enighet till slut på Bali. Avslutningen var dramatisk, och enligt TT var Sveriges miljöminister Andreas Carlgren “näst intill euforisk”. Det ska bli intressant att se varthän utvecklingen går de närmaste åren. Många av de inblandade spelar ner betydelsen av att USA vägrat gå med på att binda sig vid utsläppsminskningar fram till 2020 – jag tycker det bådar illa, framför allt med tanke på Bushregeringens förmåga att lämpa över problem på kommande administrationer och generationer. Svenska bedömare säger att avtalet är svagare än vad man hoppats på men ett steg i rätt riktning.
Så vad innebär det egentligen för framtiden? Baliöverenskommelsen är ju i första hand en färdplan med slutmål i ett nytt avtal i Köpenhamn 2009. Det gäller alltså att behålla trycket fram till dess. Då finns det också en ny amerikansk president som förhoppningsvis är demokratisk och accepterar konsensusuppfattningen att den globala uppvärningen är verklig och farlig.
Men fortfarande vågar bara ett fåtal i beslutande ställning ta ett samlat grepp på problemet. Det är inte realistiskt att ersätta bensinen i tankarna med förnybara energislag. Allt fler beskriver etanolbilskonceptet som ett fiasko. Själva kör vi med biogas och forskare ser positivt på den energikällan, men inte heller den kommer att kunna fylla behovet.
Så vad är lösningen? Jo: cykel, distansarbete, videokonferenser, utbyggd kollektivtrafik och en hel massa andra byggstenar. I korthet en annan livsstil. Vad vi behöver är en politik som bekymrar sig mindre om vad vi ska ersätta oljan och kolet med och i stället koncentrerar sig mer på vad vi ska ersätta vårt ständiga resande och shoppande med. Och det är det som måste bli nästa steg i debatten. Tyvärr, Svenskt Näringsliv.
Den riktigt goda nyheten är att det kommer att gå bra att begränsa utsläppen. Jag klarar en hållbar livsstil enligt DN:s klimatkalkylator och då gör förstås andra det också. Det enda som behövs är att de inte har något val.
Jag var en av alla miljoner som inte fick någon biljett till Led Zeppelins, enligt uppgift briljanta, återföreningskonsert på O2 i London. Nu skallar ropen på en världsturné över webben och jag vill bara stämma in i kören. Och den här gången ska jag banne mig få biljett. Kan man dessutom få beställa en skiva när man ändå håller på? Och en dvd på O2-konserten också …
Senaste kommentarerna