DN uppmärksammar de politiska bloggarna (av vilka det här väl är en, låt vara obskyr) och citerar bland annat journalistprofessorn Kent Asp som kallar hela företeelsen “en flopp”. Och naturligtvis har han rätt – i jämförelse med de etablerade medierna har inte ens de mest välbesökta bloggarna någon betydelse för den politiska opinionsbildningen. Magnus Ljungkvists “avslöjande” av Maria Borelius höga inkomster har framhållits som ett bevis på motsatsen, men det var förstås när historien fick fäste i traditionella media som den fick betydelse. Och faktum är att vilken journalist som helst kunde lyfta luren och begära ut herrskapet Borelius/Larssons deklarationsuppgifter.
Och i mina ögon är det här som bloggarna har en verklig roll att spela, som någon form av media watchdogs. När de stora medierna överförenklar eller helt enkelt missar självklara faktakollar finns den alternativa – mer komplexa, mer kompletta – versionen av historien i blogosfären. Drygt 180 besökare har läst mitt inlägg om de “nio sakfelen” i En obekväm sanning och förhoppningsvis fått en bild av domen som stämmer bättre överens med vad den faktiskt innehåller. Ett piss i oceanen jämfört med alla som fått sin verklighetsbild formad (eller bekräftad) av Expressens eller Svenska Dagbladets missuppfattningar, men ändå något.
Som Ali Esbati säger i DN: Vi på den politiska vänsterkanten måste ta alla möjligheter som finns för att skapa en egen offentlighet. Det här är mitt bidrag – flopp eller ej.
På annat ställe i DN är det ledarsidornas tur att dömas ut. Bertil Torekull har i och för sig rätt i att de osignerade ledarna, med status av tidningens officiella ståndpunkt, är en otidsenlig företeelse, men de har ju redan i dag förlorat mycket i betydelse. Ledaravdelningens intressanta material finns oftast under vinjetten Signerat eller Kolumnen eller vad det nu heter i respektive tidning. Likriktningen minskar, och den hånade blogosfären bidrar ytterligare till detta.
Recension
Robert Plant & Alison Krauss
Raising Sand
Av Led Zeppelins medlemmar är det Robert Plant som under alla år sedan splittringen bäst verkar ha funnit sig till rätta utan gruppen. Även om en del han gjort varit mindre lyckat (80-talet!) har han oförskräckt och faktiskt helt odramatiskt fortsatt att kasta sig över nya projekt och utforska gamla influenser på ett nytt sätt. Denna artistiska oräddhet har i mina ögon gjort honom till 2000-talets absolut intressantaste artist. När han i novembernumret av Uncut avfärdar alla spekulationer om att Zeppelins kommande återföreningskonsert i London ska följas av en världsturné är det därför lätt att tro honom – att binda sig vid sina gamla kumpaner, hur musikaliskt frisläppta de än är, för flera månader skulle förmodligen kännas som en boja.
Med sitt band Strange Sensation har Plant vävt samman blues och västkustpsykedelia med nordafrikanska ökentoner. När han nu i stället låter bluegrassängeln Alison Krauss leda honom ut i det amerikanska hjärtlandet sker det med samma djupa förståelse och lyhördhet för musikens rötter och med samma avspända lekfullhet som präglade hans förra skiva.
Det är folk, country, rockabilly, och trots att det snarare är Alison Krauss och producenten T-Bone Burnetts hemtrakter musiken kommer ifrån är det ändå Robert Plant som präglar skivan – även på de spår där hans röst bara hörs svagt i bakgrunden.
Denna röst är numera något helt annat än det flyglarm som åkallade Gudarnas hammare i början av 1970-talet. Nu sjunger han nära, nära, och kraften kan bara anas – aldrig höras. Och Alison Krauss följer smidigt med i de lågmälda duetterna, även om hon stundtals, som i Gene Clarks Through The Morning, Through The Night, låter sin gnistrande sopran stiga mot himlen.
Raising Sand har blivit en alldeles underbar skiva, som inte riktigt låter sig upptäckas i en, två eller tio lyssningar. Den fruktansvärt kraftfulla versionen av Townes van Zandts Nothin’, tungt rullande med distade gitarrer och Alison Krauss ylande fiol, sticker ut från första början och det är enormt glädjande att inse att flera andra låtar håller samma klass men kräver mer tid för att ge sig till känna.
Nej, jag vet, det går inte att säga att just den här skogsbranden beror på klimatförändringarna. Vi vet dock att skogsbränder generellt blir vanligare och intensivare när temperaturen stiger. Vi vet också att skogsbränder är en klassisk förstärkande mekanism: När skogen brinner frigörs koldioxid till atmosfären, samtidigt som jordens förmåga att absorbera koldioxiden minskar. Det ger ytterligare uppvärmning, som i sin tur gör nya svåra skogsbränder sannolikare. Och på den vägen är det.
När man av princip inte köper kvällsblaskor är det lätt att man missar Aftonbladets kultursida, och det är synd för där presenteras då och då de motbilder som lyser med sin frånvaro i övriga så kallade mainstreammedia. Avdelningen är värd ett besök på webben. Petter Larssons recension av Frederick Taylors bok om Dödens murar, där han gör det förbjudna och jämför antalet dödsoffer i samband med flykt vid Berlinmuren med hur många som dött när de försökt ta sig in i USA och EU, är ett exempel. Åsa Linderborgs angrepp på Arenas Per Wirtén är också läsvärt.
Nu har dessutom Aftonbladet börjat länka till bloggosfären, vilket bör ge en rejäl skjuts för länkande bloggar men kanske också kan vara en näringsinjektion för debatten. Här är det dock inte Twingly utan Bloggportalen som står för kontakten.
Ibland är det jobbigt att ha rätt. Jag har under en tid spekulerat om anledningen till att många data som publicerats på senare tid visar att den globala uppvärmningen ökar fortare än vad forskarna i till exempel IPCC förutspått. Från mitt lekmannaperspektiv tycker jag mig se att mycket tyder på att återkopplingsmekanismerna, som är svåra att kvantifiera och många modeller därför bortsett ifrån, redan har börjat få effekt. Det handlar bland annat om att havens förmåga att absorbera koldioxid avtar och om att krympande polarisar reflekterar mindre solljus.
I dag kommer ytterligare tecken på att det stämmer. En rapport från Global Carbon Project visar att halten koldioxid i atmosfären ökat snabbare än tidigare. Det beror, som SvD skriver, bland annat på att Kina och Indien i försöken att tillfredsställa den massiva industrialiseringens hunger på energi genom att bygga ut kolkraften, som är billig men har lågt energiutnyttjande och höga koldioxidutsläpp. Men det förklarar inte hela ökningen. En större andel av koldioxiden stannar också kvar i atmosfären, vilket alltså antas bero på att havens och växtlighetens förmåga att ta upp koldioxid avtar. Enligt DN hade forskarna väntat sig att denna effekt skulle märkas först i slutet av seklet.
Nu vore det trevligt om det fanns några trovärdiga rapporter som visar på att utvecklingen går i annan riktning. Jag har dock inte sett till några sådana.
När statsminister Fredrik Reinfeldt debatterade med Mona Sahlin för ett par veckor sedan var det allmänna omdömet att han vann debatten. Kanske bland annat med den slagkraftiga frasen “Var tionde minut såg vi en ny förtidspensionär under dina år tillsammans med Göran Persson.” Retoriskt elegant, så länge man förtiger att takten ingalunda sjunkit sedan alliansen tog över.
Frilansaren Peter-Jaan Kask kollade fakta och skriver i LO-Tidningen: “De senaste siffrorna visar läget under tolv månader, september 2006 till augusti 2007. Då hade 50.007 personer beviljats sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). Samma siffror för tiden september 2005 till augusti 2006 var 48.403. Sedan Fredrik Reinfeldt vann valet har 1.600 fler beviljats förtidspension än under den socialdemokratiska regeringens sista år.”
Säga vad man vill, men han har chutzpah, vår gode statsminister.
Fler dåliga klimatnyheter: Världshaven, som hittills absorberat en stor del av den koldioxid som släppts ut i atmosfären, har fått den förmåga halverad. BBC rapporterar att forskare vid University of East Anglia har analyserat mer än 90 000 mätningar från handelsfartyg utrustade med automatiska instrument.
Forskarna fruktar att oceanerna håller på att bli mättade med koldioxid och betecknade resultaten som “överraskande och oroande”. Själv blir jag faktiskt mer eller mindre skräckslagen. Processen går uppenbarligen så fort att den måste betecknas som galopperande. Kan den stoppas? Svårt att tro.
En spännande affärsidé i bloggosfären är tydligen textreklam. DN förklarar: “Blogvertisers affärsidé är ett slags produktplacering på bloggar. De listar bloggar och företagen plockar ut dem de gillar. Skribenterna erbjuds sedan pengar för att skriva om en viss produkt.”
En bloggare som DN talat med, Hanna Fridén, skriver på uppdrag av Blogvertiser. Hon ser inga integritetsproblem med sina textreklamuppdrag. Finns det ett problem är det att läsarna inte inser att hon saknar integritet: “- Om läsare över huvud taget litar på en bloggare fullt ut utan att vara källkritiskt ser jag det som problematiskt.”
Det är inte bara innehållet på Hannas blogg som talar om för mig att jag är gammal – hennes cynism slår min med hästlängder. Och jag är ändå cyniker.
Det är väl knappast någon som är intresserad av att betala för min svada, så jag slipper sätta ett pris på mina inlägg. Jag har en Googleannons på sidan, det får räcka så länge.
Hanna Fridén utvecklar sitt försvar på sin blogg, men inget nytt i sak tillkommer förutom diverse kålsuparlogik.
Risken för konflikter i spåren av klimatförändringarna ökar i områden som redan i dag är oroliga, hävdar forskare vid Försvarets forskningsinstitut, FOI. Liknande slutsatser har tidigare dragits av bland annat amerikanska säkerhetsforskare, och som bekant motiveras Al Gores fredspris med att den globala uppvärmningen hotar säkerhet och fred i världens mest sårbara regioner. Enligt FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon är konflikten i Darfur till stor del ett klimatkrig.
Att Gore fick priset har förutsägbart utlöst en storm av kritik från högerhåll. Det förvånar inte, däremot skrämmer det mig lite att många av förnekelseargumenten fortfarande tas på allvar även i breda kretsar. Men vinden har i alla fall börjat vända – priset är ett tydligt tecken på det.
De svenska forskarna betonar “vikten av att inte betrakta klimatförändringarna primärt som en traditionell säkerhetsfråga.” “De direkta konsekvenserna av klimatförändringarna kan hanteras mycket mer effektivt genom civila kanaler”, skriver de.
Recension
Robert Plant & Alison Krauss
Raising Sand
Nej, jag vet, det går inte att säga att 
Fler dåliga klimatnyheter: Världshaven, som hittills absorberat en stor del av den koldioxid som släppts ut i atmosfären, har fått den förmåga halverad. 
Senaste kommentarerna